upp mig till en iphone eller liknande. Jag skulle nog faktiskt vara en
av de som använde mycket av funktionaliteten. Internet, gps, webradio,
mail, och en miljard appar. Men för varje år som går så blir det
svårare och svårare att välja, för jag har uppenbarligen helt orimliga
krav på min telefon.
Som sms-narkoman vill jag ha en telefon med en bra fysisk knappsats
som jag kan skriva snabbt på med enhandsgrepp utan att titta på vad
jag gör. Och det finns fortfarande såna telefoner att köpa, men de är
tänkta för farmor och farfar, med knapplås och skärmsläckare som
häftigaste "funktioner". I min nuvarande gamla Sony Ericsson kan jag
skriva i öveljudshastighet. Men under en olycklig period i mitt liv
hade jag istället en HTC TD2. Min första "smart phone". Jag förstod
aldrig vad som var smart med den. De allra enklaste funktioner var man
tvungen att ladda hem som betaltjänster. Tex om man ville hålla koll
på hur mycket datatrafik man hade. Jag säger som Sverker Olofsson; ska det vara på det viset? Det var antikärlek vid första
ögonkastet. Och fy vilken skrivupplevelse sen... Edward Scissorhands
hade förmodligen knappat snabbare.
Tänk, barnen av imorgon kommer aldrig uppleva den perfekta syntesen av
människa och maskin. Touch är otvivelaktigt här för att stanna.
Knappar kommer ha ett nostalgiskt 1900-talsskimmer över sig för oss
äldre men mer kommer det inte vara. "Åh titta, min gamla freestyle med
riktiga plastknappar. Ja det var tider det... Guns & Roses, Super
Nintendo och tjock-TV."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar